Thursday, May 04, 2017

"Kaninhålet" är ute!


 Äntligen är boken klar och har börjat få läsare! Jag hade fina planer om att uppdatera bloggen innan släppet, skriva om inspiration, process och lägga upp ratade skisser. 
Nu får det bli ett efterarbete istället.

För 4,5 år sedan gjorde jag en julkalender till min ganska nya pojkvän. Sen några år tillbaka gjorde jag och en vän julkalendrar till varann och jag ville ge min nya kille en del av den traditionen. Jag ville ge honom något som symboliserade min tveeggade känsla av kärlek, att vara rädd och fascinerad samtidigt. 

Jag ritade av mig själv trillandes ner i ett hål och i botten satt en vit kanin med fickur. 

Jag blev nöjd konceptet och metaforen och den satte sig i mitt huvud. När jag började med boken 2,5 år senare fanns idéen färdig att plocka fram. 
Titeln kom sent i arbetet, jag var länge inne på att ha samma undertitel eller deltitel som Almqvists "Det går an: en tavla ur livet", men jag hittade inget som riktigt passade. 

Länge ville jag ha en titel som var lite som en smocka, något hårt som kontrast till allt rosa skimmer i boken. Nu har istället flera läsare beskrivit själva boken som en smocka, så då passar den lite mjukare titeln. 


Thursday, August 20, 2015

JAG GLÖMMER...



Att rita tar lång tid och ger mig en massa ångest. Den väller fram ur ett ymnighetshorn, den är en tratt att trilla ner i och en plastboll att kvävas i.
Jag blir förvirrad, glömmer hur jag ska göra serier, undrar hur andra kommer ihåg?
För några veckor sen började jag samla på såna som kommer ihåg. Jag har börjat titta på mästarna.


Det började med att artiklar om filmen "Diary of a teenage girl" dök upp lite varstans. Jag blev förvånade över att pressen beskrev filmen som en mysig, frigörande och stärkande film. Jag kom ihåg boken som obehaglig, ibland äcklig och väldigt mörk.

Jag lånade "Diary of a teenage girl" på serieteket och läste om.
Phoebe Gloeckners bok handlar om 15-åriga Minnie som börjar ligga med sin mammas kille/kompis, den 35-årige Monroe. Det är Minnies dagbok i textform och ibland några serier som visar skeenden, ibland bilder på personer eller platser.
Det är en tjatig tonårsförälskelse. Jag kan höra Minnies ord som mina egna: ”ikväll ska han ut med någon annan”, ”i helgen är han bortrest”, hur varje stund av frånvaro registreras och analyseras. Hålet efter den älskade fylls av tjat.
Boken kom ut 2002, jag var arton när jag läste, förfasades och snabbt buntade ihop den med berättelser om övergrepp på barn som Debbie Dreschlers "Daddy's girl" och Bryan Talbots "The tale of one bad rat".
I en intervju i ”The rumpus” pratar intervjuaren och Gloeckner om hur filmen har en lättare ton än boken, filmregissörens ton. Gloeckner pratar också om bokens ursprung, och beskriver det med "that's my experience". Vid bokens släpp ville alla veta hur mycket som var självupplevt och Gloeckner ville inte lyssna på tjatet. Numer talar hon om bokens självbiografiska botten, men utgångspunkten för boken var INTE: det här är min historia, utan ett sätt att ge röst åt 15-åringen, Minnie, och berätta hennes historia.

"Min erfarenhet" och "min berättelse" är olika sätt att förhålla sig till verklighet och verk. Hon beskriver erfarenheten som ett övergrepp, men Minnies berättelse handlar om kärlek som är obesvarad och som aldrig ens erkänns av Monroe. Minnies ensamhet och desperation över att inte vara älskad är vad som fyller tomrummet när "han" är borta. Läsaren kan se att även om Monroe är där, så ser han inte Minnie. Det föder Minnies självhat och kastar in henne och oss i dagbokens eviga torktumlare, "Varför älskar han mig inte?", "Varför älskar ingen mig?"

För att klara dippar med konstnärlig ångest måste det finnas någon typ av balans, det måste finnas något som väger upp tvekan och självhat. Oftast växlar de djupa dalarna med några toppar, när jag hittat lösningar, när jag ritat något fint. Toppar och dalar är vertikala, upp, ner, ner, upp, upp.
Jag vill ha något som drar mig framåt oavsett om jag åker ner eller upp under tiden. Det allvar och den pretention som Phoebe Gloeckner pratar med i rumpus-intervjun är kraften framåt, att faktiskt våga vilja göra något bra. Och det är en del av det som gjort ”Diary of a teenage girl” till ett mästerverk.


Titta på Phoebe Gloeckners hemsida:


Låna boken:

Läs intervjun:






Sunday, July 12, 2015

Bok

Jag jobbar på ett längre projekt, en bok. 
Bilden är från en av de första serierna som jag gjorde till boken. Den serien är struken, den passar inte längre in i berättelsen. Det var kul att jobba med färg och bilden ger en känsla av var arbetsprocessen är just nu.
 Drivande på botten, lugnt, men tryckande. 

Jag hoppas på att bli klar till årsskiftet.

"Kaninhålet" är ute!

 Äntligen är boken klar och har börjat få läsare! Jag hade fina planer om att uppdatera bloggen innan släppet, skriva om inspiration, pr...